Hej Fredrik,

Hoppas att du har sovit gott i natt! Det är eftermiddag nu, men det känns som morgon då det idag har varit en vilodag här hemma och vädret är väldigt februarigrått. Jag är nyss hemkommen efter att ha varit en vända på stan för att handla. Morgonen ägnade jag åt att läsa tidningarna på nätet. Jag vet inte vad du gör idag. Kanske har du också läst tidningarna och i sociala medier sett kritiken som riktas mot Filippas förhavanden i samband med privatiseringen av sjukvården i Stockholm. Kritiken har blossat upp igen. Kanske filar du på nya strategier för att försvara vårdhemsaffärerna, eller så är du på någon PR-tripp ute i världen. Eller är du rentav ledig idag? Jag vet inte riktigt vad du gör när du är ledig. Hemma hos-reportagen med de stylade och förtroendeingivande bilderna är ju mest ett spel för galleriet.

Jag har inte skrivit till dig förut. Visst har jag tänkt göra det många gånger under de senaste fyra åren, nästan dagligen faktiskt. Men jag har inte kommit till skott förrän nu. Det är lika bra att börja nu, eftersom jag börjar jobba heltid om några veckor. Då blir det ännu mer fullt upp från morgon till kväll på vardagarna än vad det är nu och tröttheten kommer antagligen att vara min mer eller mindre ständiga följeslagare. Min hjärna kommer att tas i anspråk på jobbet. Jag kommer antagligen inte att vara så alert när jag är ledig.
Jag kommer så småningom att glömma vissa detaljer från mitt liv som utfattig, ensamstående mamma med barn boende hos mig på heltid. Det är det livet jag lever nu. Jag tycker det är viktigt att berätta om det och att sätta det i relation till bland annat moderat politik.

Jag kommer inte att avslöja min identitet här. Det är ju så fult och skamligt, ja, nästan smutsigt att vara en av de fattiga, bland framgångsrika vänner i landet med den glittrande fasaden, Mellolandet. Som arbetslös och fattig riskerar man att bli betraktad med oblida, skoningslösa ögon, att bli utdömd, att bli kallad samhällsparasit, soffliggare och allt möjligt annat otrevligt.
Debatten om näthatet har också de senaste veckorna visat att om en kvinna talar om kvinnors situation i allmänhet eller invandrares situation i synnerhet, eller över huvudtaget vågar sticka ut hakan så kan hon få sexistiska tillmälen kastade efter sig och hon och hennes familjemedlemmar kan bli hotade. Ännu värre! Jag vill inte vara med om det, så jag väljer att sticka ut hakan, men bara lite lagom, och därför väljer jag att vara anonym.

Jag representerar en av de största grupper i samhället som har blivit utfattiga när Sveriges statsfinanser har fått beröm i media ute i världen. Att Sverige skulle omnämnas som ett exempel på ett land som klarat statsfinanserna mycket bra trots globala ekonomiska kriser har nog varit en av orsakerna till att jag och många med mig i stort sett har blivit avskurna från möjligheterna till att ha ett värdigt liv om man ser till det ekonomiska. Jag tillhör gruppen frånskilda, ensamstående, arbetslösa mammor. Jag har jobbat i perioder då det har varit möjligt, men utbetalningarna från min arbetslöshetsförsäkring täcker inte de mest basala levnadskostnaderna helt. Jag kan tala om för dig att om man vill att barnen ska ha det riktigt, riktigt bra så räcker det inte med det försörjningsstöd som skjuts till från kommunens sida heller. Jag ska återkomma till detta senare i denna bloggen. Det finns mycket att diskutera när det gäller försörjningsstöd, men jag lämnar det för denna gången. En annan orsak till att vi tvingats leva som vi gör är kanske att det behövdes medel för att klara att ge ytterligare skattesänkningar till de som redan har en hyfsat bra lön. Det är ju ett sätt att få dem att gilla dig, så att chanserna ökar för att de ska röstar på dig i nästa val. Money talks. Det vet de allra flesta. Det är kanske så du tänker. För något säger mig att du inte har gett upp helt och hållet ännu.

Jag vill understryka att jag vet att jag inte är ensam. Det finns fler stora grupper som har det otroligt svårt ekonomiskt. Det är utförsäkrade människor med sjukdomar eller funktionshinder och det är pensionärer som efter ett långt yrkesverksamt liv inte klarar brödfödan och därför måste flytta från hus och hem. Jag vet att det finns många många fler som har det svårt ekonomiskt. Ni som inte nämns här vill jag be om ursäkt. Det blir tillfälle till att prata om er också så småningom, hoppas jag.

Jag hade 78 kronor på mitt bankkonto idag, och några mynt i min portmonnä. Jag har köpt en flaska vin för 49 kronor eftersom jag är bjuden på en middag ikväll där man skulle ta med sig dricka själv. Jag har köpt en stor förpackning mjölk för att kunna njuta av morgonkaffe med mjölk i och så lite mat till mina katter. Jag får så ont i magen av svart kaffe när jag inte äter ordentligt och katterna måste naturligtvis ha mat. Det är alldeles för sorgligt att se deras besvikelse och höra deras hungriga jamande när det inte finns någon mat hemma. Nu inköpen gjorda och pengarna är slut.

Jag ska klara mig på ingenting tills barnbidraget betalas ut på onsdag. Vet du, Fredrik, det går. Men det är inte roligt! Det blir till att panta PET-flaskor och leta småpengar i gömmorna resten av veckan. Sonen är hos sin pappa eftersom det är lov och vi turas om att ha honom på loven. Jag kan inte låta bli att undra hur denna veckan skulle ha sett ut ifall han hade varit hemma. Då hade jag fått låna pengar av en vän för att klara det hela. Låna, låna, låna, stå i skuld, låna, låna... Det är vad som står till buds ifall man inte vill bli kriminell. Jag vill inte det, Fredrik. Jag kommer inte att höja brottsstatistiken i vårt land. Det känns väl lite tryggt att veta inför valet? Jag är ju trots allt en del av den fina statistik som du snart kommer att få användning för när vi nu närmar oss valet 2014. Undrar hur de som inte har vänner och är i en situation som liknar min, eller dessutom är gamla eller sjuka klarar tillvaron?

Jag hade räknat lite fel i affären och fick "Medges ej" när jag drog mitt betalkort i kassan. Men jag hade några småmynt som räddade mig, så det blev inte jättepinsamt, bara smått pinsamt. Jag inte kunde betala kattmaten och mjölken à totalt 33 kronor direkt, utan var tvungen att gräva efter mynt och sedan göra om transaktionen. Men expediterna är vana vid att folk inte har pengar nuförtiden. Rutin.

Nu ska jag äta cornflakes med mjölk. Billigt. Mättande. Ett bra tips om du någon gång får frågan från någon som undrar hur de ska klara sig utan pengar. Det finns ekologiska cornflakes så jag behöver inte köpa ohälsosam mat. Mjölken var förstås den billiga idag. Jag undrar hur mycket gift eller hormoner som finns i kossornas foder fast jag egentligen inte vill tänka på det. Det är ohälsosamt och det är också ohälsosamt att jag ibland inte har råd att äta och att jag då känner vanmakt eller blir modstulen. Det ger ju en slags stress som vi alla vet är skadlig. Men ett par portioner cornflakes och lite optimism gör att dagen känns dräglig trots allt.

Ikväll blir det middag med vännerna. Glitter och leenden. The show must go on. Eller hur, Fredrik? Det är ju ingen lördag för losers, det här.